**En vän till mig har ett problem, men vill inte gå ut med det personligen då det gäller hennes mamma, så jag postar detta i hennes ställe.
Tråd är påbörjad inne på Katter, men väljer att lägga upp det även här och på Siames eftersom att det bland annat gäller dessa raser.
**

- - - - -

Det är så att min mamma hela tiden vill skaffa nya djur, men hon tar aldrig hand om dem. Jag vill inte att hon ska ha djur, men vad jag än säger så går det inte in hos henne att hon inte passar som djurägare.

Som exempel:
Som liten hade jag en katt (fick den när jag var ca 10 år gammal, katten var då 6 veckor gammal) och jag fick skäll dagligen för att jag inte visste hur jag skulle ta hand om den, då den var mitt ansvar. När jag var 15 tvingades jag ge bort katten efter att hon hotat med att avliva den då den varken var söt eller rolig längre. Hon vägrade även låta mig kastrera katten, även när jag erbjöd mig att betala för det själv, trots att han var utekatt.
Jag har själv djur nu (bor ensam sen några år tillbaka) och varje gång jag träffar henne har hon något att klaga på kring min djurhållning. Tex att jag avliva min ena sällskapsfågel efter att den hade blivit så gammal att imunförsvaret försämrats och den åkte på någon form av lunginfektion. Det skulle jag tydligen inte ha gjort, det var slöseri med pengar att avliva den hos en veterinär. Jag var även löjlig som var ledsen över att den var död, det var ju bara en fågel, men så fort vi träffas hela familjen ska hon tala om hur elak jag är som avlivade den utan anledning.
Jag är även en dålig kattägare då min ena katt är rädd för främmande medans den andra beter sig mer som en hund och ska fram och hälsa på alla, den ska ju bete sig som en katt och gömma sig.

Förra året avlivade hon sina två papegojfåglar för att kunna åka på semester, detta efter att de levt flera år i en bur som inte ens skulle vara laglig för en undulat, utan att få komma ut och flyga dagligen. De har fått vara ute max en gång i månaden, och de kunde inte ens sträcka ut sina vingar ordentligt i sin bur för att den var så liten!
För något år sedan ville hon skaffa en dobermann och jag påpeka då hur krävande sådana hundar är och att de behöver väldigt mycket motion och stimulans. Fick då svaret att det inte är någon fara, hon ska ha den i en hundkoja året runt så den får springa hur mycket den vill på tomten. Men mental och social träning då? Tydligen tänkte hon gå en liten sväng med den på kvällen och då fick den det. Hon hade inte tänkt på att dobermanns lätt fryser och får problem med tassarna i Svensk kyla heller, samt att de lätt blir understimmulerade och då kan bli aggressiva även mot henne.
Hon har även velat skaffa nakenhund, och när jag fråga hur hon ska hinna med det då hundar inte får lämnas ensamma i mer än 4 timmar per gång (hon är borta minst 10 timmar per dag för att arbeta) svara hon att hon skulle skaffa två stycken så att den första inte kände sig ensam.
Utöver detta har hon velat skaffa diverse andra hundar, reptiler och fåglar, men har av olika anledningar skjutit upp det. Dels pga att hon varit bortrest när ägarna velat överlämna djuret (hon reser väldigt mycket, och då måste någon annan i familjen släppa alla sina planer för att springa och ta hand om hennes djur), dels när jag sagt att jag vägrar ta över ett sådant djur, dels när det visat sig vara fuffens bakom anonserna hon svarat på.

Anledningen till att jag skriver här är för att hon nu är inne på katter. Främst tittar hon efter siameser, orientaler och sphynxar. Dock vet hon inget om hur man tar hand om dessa katterna eller hur de är mentalt, hon har bara gått på utseendet.
Vad ska jag göra? Visst, jag kan anmäla henne för dålig djurhållning men vill inte att hon ska skaffa några djur från första början. I regel har det varit så att hon skaffar ett djur, sen tröttnar hon på den. Då kommer hon till mig och försöker ge mig dåligt samvete så att jag tvingas ta över den, men jag kan inte ta över alla djur hon någonsin tyckt varit söta eller roliga! Därav att hon avlivade sina papegojor, jag kunde inte ta emot dem för jag har helt enkelt inte plats!
Min enda idé om hur jag ska kunna förhindra henne från att skaffa djur är att tala om hur hon är för uppfödare utav det djuret som intresserar henne för tillfället, men finns ju allt för många som bara är ute efter att tjäna pengar :( Jag mår inte bra av det här heller, det gör mig superstressad!