Hejsan!

Har lite funderingar kring min lilla sphynx fröken Billie.. Hon är ca 9 månader gammal och blev könsmogen för ca 2 månader sen (som jag kunnat konstatera ganska tysligt).
Det var ganska länge sedan jag hade en honkatt som inte blivit kastrerad vid könsmogen ålder. Eftersom jag tänkt avla på min misse, så blir man ju lite överrumplad med vissa beteenden man annars kanske tonar ner genom kastrering/sterilicering.

Ett beteende jag lagt märke till främst är att hon blivit väldigt rastlös av sig. Biter och tuggar på saker som hon normalt inte brukar göra. Springer runt inne och är överallt och ingenstans på samma gång.
Känns som det är främst för att söka uppmärksamhet.
Tidigare var hon allätare, världens största aptit.. Men nu är hon otroligt kräsen av sig. Särskilt när det kommer till torrfoder! Dock äter hon gärna min mat (när jag inte har koll på den). *skratt*

Billie har en kastrerad hankatt (huskatt) på 6 år som kompis. Men allteftersom hon blivit äldre och tuffare, så har hon blivit rent av elak emot honom.
Förr lekte de på samma vilkor och Pontus som kompisen heter, har varit väldigt försiktig med henne och tagit hand om henne sen 12 veckors ålder.
Jag skaffade Billie i våras, efter att Pontus kompis Lexus gått bort i plötslig sjukdom.. Så man tänkte ju att det skulle bli skoj med en ny kompis!
Han tyckte nog det till en början! Men nu verkar han nästan lida lite.
Visst leker dom emellanåt, men det är alltid Billie som tar initiativ och kastar sig över honom överallt. Hon är hälften så stor som Pontus, ca 3kg och Pontus ca 6 kg. Känns som min lilla fröken är väldigt dominant. Hon ogillar gärna när jag tillrättavisar henne, när hon ligger och tuggar/biter Pontus i halsen eller liknande. Hon är väldigt trotsig emot mig med ibland..

Dock så är min Billie världens underbaraste fröken, när hon väl sätter den sidan till. Hon har alltid varit otroligt kärvänlig, älskar att bli klappad och kelad med. Ska ligga under ens tröja, filt.. Vill ha uppmärksamhet helt enkelt!
Men det känns som hon blivit lite annorlunda senaste tiden.

En annan orsak till beteende förutom hormoner, kan kanske vara att det förekommit byggarbetare hemma till och från, pga stambyte i badrum/kök. Jag har inte haft katterna hemma alls när de arbetat som värst med bilning och div annat (ca 4 veckor). Då bodde mina katter hos min syster, som även hon har en kastrerad hankatt på 11år. Men det är fortfarande lite arbeten som görs hemma, dels när man är borta och jobbar om dagarna. Man vet ALDRIG när dom satans byggarbetarna klampar in hos en, då de har egen nyckel in. Dock har jag sagt till om att de MÅSTE säga till när de ska in och arbeta, just för att jag ska kunna se till så katterna inte är i vägen eller sticker ut. :S

Så, min fundering är iaf.. Är detta ett typiskt beteende när kattflickor blir könsmogna? Eller är det en kombination med hormoner, personlighet och dominans?
I sånt fall, går det att tona ner hennes beteende på något vis?

Eller kan det snarare bero på osäkerhet/otrygghet när matte inte fanns där längre (under ca 4 veckor hos min syster)?
Eller att någon byggarbetare skrämt upp henne helt enkelt?! Det låter lite innefrån grannarna när de fixar hos dem. Man vet ju inte riktigt hur missarna reagerar känslomässigt. 
Jag försöker iaf visa dem trygghet och extra mycket kärlek nu när det är mycket oväsen och spring hemma. 
Hoppas bara att det inte blir några skador på sikt… :(

Borde kanske köpa hem feliway, och se om det kanske lugnar ner Billie?! 

Mvh Sara